Herr
Ordförande, presidie, nya och gamla ledamöter, press och åhörare
Min
informationspunkt är kallad delårsbokslut per sista augusti och prognos för
2014.
Men jag
tänkte ta mig friheten herr ordförande eftersom det är en hel del nya medlemmar
av den högsta beslutande församlingen att även belysa ekonomin och
förutsättningarna ur ett bredare perspektiv.
Per sista
augusti uppvisas ett resultat på 11, 8 mkr en minskning av den långfristiga
låneskulden med 4,1 mkr samt en sjukfrånvaro på 7, 43%
Kanske mer
intressant är väl hur prognosen ser ut för den viktiga avstämningen på helår.
Finansiellt ser det bra ut +5,8 mkr och en minskning av den långfristiga
låneskulden med 4,5 mkr.
Nåväl vad
döljer sig bakom prognosen +5,8 mkr? Jag skall endast göra några korta nedslag.
De i särklass största positiva posterna är saker vi gjort för att komma i
balans för år 2014 men som fått effekt tidigare än beräknat det är dels en
omreglering av avtalet med migrationsverket så att vi i bättre utsträckning får
betalt för det vi faktiskt gör och dels att vi lyckats med avvecklingen av en
gruppbostad tidigare än beräknat. I övrigt har vi gjort det styrelsen sagt åt
oss. Vi har hållit igen, och vi har där vi kunnat gått kort. Ibland påverkar
det faktiskt servicegraden som att handlingarna till detta möte gick ut med en
halv dags fördröjning…
Gymnasieförbundet bedöms kosta 3,4 mkr mer än
budgeterat. I det ligger en del av den uppräkning av elevplatspris som
Fullmäktige tog beslut om i december. Det är också stora skillnader mellan
programmens priser vilket gör det svårt att exakt gissa kostanden i förväg. Introduktionsprogrammet
för nyanlända kostar ca 150 000 / läsår och Naturbruksprogrammet/lantbruk
kostar 300 000:- läsår medan samhällsvetenskaplig linje kostar 74 000
per läsår Det är alltså tre gånger dyrare att läsa naturbruk lantbruk än
samhällsvetenskaplig linje- En stor post är att gissa rätt på genomströmningen
av elever. Den är under 2014 lägre än beräknat i budgetarbetet. Det vill säga
fler än vi gissat går fyra år istället för tre. Jag tror att ni då anar
svårigheten att lägga en exakt budget.
Jag är med
andra ord jätteglad över prognosen men det är främst en produkt av att
besparingarna för att nå ett nollresultat har gått snabbare än väntat och de
har ingått i förutsättningarna för 2015 års rambudget. Det finns alltså inget
av årets resultat som medger ambitionsökningar för 2015-tvärt om! Om
befolkningstalet fortsätter att vika krävs åtgärder. Ett befolkningstapp om
100personer ger 6 mkr mindre i intäkter som måste hämtas igen samtidigt som det
alltid finns en kostnadsökning i samhället på varor, tjänster och löner.
Vad avser
måluppfyllnad är det ibland svårt. Har man inga mål så vet man inte vart man
skall. Liksom Alice i underlandet spelar det då heller ingen roll vart man går.
Självklart måste man därför sätta upp mål för verksamheten. Jag vet och har
respekt för att många inte minst revisorerna vill ha siffror och saker som är
lätta att mäta- Det hör (kan jag tänka lite skämtsamt) till revisorernas natur.
Det kommunen ägnar sig mest åt är dock mellanmänskliga relationer. Där är man
inte medborgare bara i den stund man brukar eller förbrukar kommunal service
utan faktiskt dygnet runt. Vår verksamhet skulle behöva sättas i den kontexten.
Man kan inte sjukskriva sig från hemmet utan endast ifrån arbetet. Sjuktal är
med andra ord inget exakt mått på hur organisationen mår. Bräcke kommun har
bland dom högsta sjuktalen i landet men kommunen som organisation sticker inte
ut om vi jämför oss med andra kommuner. Trots detta tar vi givetvis signalerna
på största allvar i organisationen och en del hänger ihop med
arbetsbelastningen. Miljömål, fiberutbyggnad eller vart folk väljer att bosätta
sig eller etablera verksamhet är inte enbart frågan om hur vi som kommunala
tjänstemän arbetar och vi är inte den enda parametern som påverkar
måluppfyllnaden i dessa stycken. Mål för den kommunala verksamheten kan vara
svåra både att formulera och mäta. Här finns det ett arbete att göra inför
denna mandatperiod. Icke desto mindre vill jag påstå att individer kan göra
skillnad vilket jag skall be att få återkomma till avslutningsvis.
Hur ser
kontexten ut i övrigt? Vi har inget IKEA, Inget LKAB ja inte ens något Skistar
i Bräcke kommun. Givet dessa förutsättningar är det ingen annan organisation som
kan vara motor i samhällsutvecklingen. Jag förstår mot den bakgrunden att
uppdraget behöver vara större än den service vi levererar inom de traditionella
kärnverksamheterna. Även om det ibland i debatten förefaller som om det vore
tvärtom att kommunens huvuduppdrag har med företagsetableringar eller
kulturella arrangemang att göra och vård och omsorg är en sekundär fråga. Vi
tar givetvis alla våra uppdrag på fullaste allvar även om vi egentligen inte
har resurser till annat än den traditionella kommunala lagstadgade uppdragen
och knappt det. Dessa verksamheter står faktiskt för över 90% av kostnaden. Men,
vi gör inget vi inte fått i uppdrag av Er att göra! Tycker Ni att vi skall
sluta med något –så gör vi det.
Ett
grundproblem i resursfrågan är att vi har en kostsam struktur genom tex. flera
tätorter, att man bor över hela ytan, en åldersfördelningen som ger att det är
relativt sett få i produktiv ålder och relativt många äldre, jämfört med många
kommuner och en relativt låg skattekraft mm. För att förutsättningarna skall
jämnas ut är vi en av de kommuner i riket som har högst andel statsbidrag. Men,
vi blir också därmed extremt känsliga för förändringar i statsbidragen. 34% av
våra intäkter utgörs av statsbidrag. Exempelvis, när vi tappar befolkning
tappar vi inte bara skattebetalare utan eftersom riket ökar i befolkning tappar
vi även andelar av statsbidragen-det blir dubbelfel. När man inte indexreglerar
statsbidragen utan vid behov skjuter till medel per/capita förlorar vi också,
eftersom vi har en dyrare struktur än genomsnittet. När vi blir ålagda nya
uppdrag som vi förväntas ta ut av medborgare på något sätt blir det svårare än
för genomsnittskommunen eftersom vi har svårare grundförutsättningar-det blir hel
enkelt svårt att ta ut hela kostnaden i tillsynsavgifter eller liknande. Utan
det tenderar att bli skattekollektivet som får stå för mellanskillnaden. Detta
visar sig nu även i forskningsrapporter. Dessa visar att i nationella
strategier och dokument finns ett så kallat urbant tolkningsföreträde. Det vill
säga boende i städer får mer av samhällets resurser än landsbygden. Landsbygden
beskrivs i termer av problem medan staden står för normaliteten. Vilket gör att
många åtgärder passar illa i landsbygden de är helt enkelt designade för staden.
Detta
innebär inte att det inte går att göra något, tvärtom vi måste göra MER än
motsvarigheten av tappet av befolkning. Vi måste också göra MER än de som har
samma befolkningstapp fast en gynnsammare struktur. Vilket vi har gjort och
gör, fastän inte nog. Skall inte skatten höjas igen som kommer det att krävas
strukturella omvandlingar. Dessa stora och nödvändiga strukturella förändringar
är beroende av den politiska processen och av politiska beslut.
Kommunerna
har till skillnad från staten ett konstitutionellt samstyre inte en majoritets
eller minoritetsregering! Styrelsens ledamöter styrs genom proportionella val. Det
förutsätts alltså när man sitter i styrelsen att man-i och för sig med olika
ideologiska bakgrunder ser till kommunens bästa. Revisionen som utses av Er i
den högsta beslutande församlingen är organiserad vid sidan av styrelsen och
ingår inte i den samma. Det är väl värt att tänka på
Bäste herr ordförande
givet detta skulle jag vilja avsluta med två saker.
Vi är själva
en del av vår framtid och vi kan välja vilka ambassadörer vi vill vara. Vi är med
andra ord själva med och skapar bilden av platsvarumärket. Jag hoppas därför se
många av Er på den nationella konferens som genomförs på uppdrag av
kommunstyrelsens ordförande den 4-5 december.
Och sist i
skenet av valrörelsen och givet våra framtidda ekonomiska utmaningar och att
kommunen har ett konstitutionellt samstyre är konsten inte att vinna kriget, konsten är att vinna
freden,
Tack
Bengt Flykt,
kommunchef
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar