Seminariedag ny hälso och sjukvårdspolitik

Mina reflektioner om hälso och sjukvårdspolitik som skall gälla mot 15år ,seminarie i landstingets regi

Samhällstrender:

Idag är det samernas nationaldag -föreläsarnas exempel var dock hämtade från USA, Skottland, Italien och Holland ….När jag i kväll skjutsade sonen till sin simträning satt en mamma där i gapta….Vi söker lokal identitet och jämför med utbud/tjänster/forskning globalt

1. Världen tenderar att vara lokal och global-vilken roll spelar egentligen den kommunala och regionala nivån i framtiden?

Vi är enligt föreläsarna i huvudsak produktiva mellan 28 och 62 år. Ingen av de närvarande på seminariet uppgav att de hade mindre än eller lika med 40h arbetsvecka. Den första frågan vi fick i seminariets början var "vad gör ni på fritiden?"

 2. Tid är i produktiv ålder en bristvara som är dyrbar vilket påverkar vår syn som både förälder och anhörig

Vi går mot en individualiserad värld med val av pension, hälsoval etc. Föreläsarna pekar på att "hjälpmedelsmarknad måste riktas mot individer inte organisationer". Vi uppmuntras att vara individer och kommer att göra våra individuella val.

3. Egot är i centrum och behov kommer att vara individuella inte generella-men kvar kommer att finnas en restpost av de som inte orkar, förstår eller förmår välja det som upplevs som attraktivt och fördelaktigt.

Organisatorisk och rollfördelningsmässig utmaning

Man kan slarvigt betrakta kommunen och landstinget som aktiebolag där ägarna är medborgarna som väljer sina ombud till ägarstämma(Fullmäktige) som utser en styrelse och som i sin tur anställer en direktör och personal för att utföra det styrelsen bestämt. Utifrån detta kan man sätta mål för hälso och sjukvårdspolitiken. Men om man betraktar statens fördelning av resurser med stimulansmedel och motprestationer eller detaljreglering som i skolan är kanske kommunen och landstingskommunen kanske snarare dotterbolag i en koncern. Koncernbidragen är villkorade och riktlinjerna strikta.

Vilket utrymme finns egentligen att koppla resurser till egna lokala mål i framtiden?

Hälso och sjukvårdspolitiska mål

Min tes är ju bättre fungerande hälsopolitik desto mindre blir behovet av sjukvårdspolitik

Hälsopolitik

Det finns ett visat samband mellan hälsa och utbildningsståndpunkt.

Den viktigaste delen torde alltså generellt sett vara att höja utbildningsståndpunkten, (Sedan är det givetvis alltid vanskligt att generlisera )-Men hinder mot detta är både utbildningsförakt som man kan möta "Det spelar ingen roll" och glorifiering av "self made men" men också att eftersom tid är en bristvara "hinner" vi inte vara med barnen och följa dess skolgång. Däremot finns en trend (hos de som är med i individualiseringstrenden) att välja en attraktiv skola för dem som har möjlighet mht avstånd då vi sätter egot främst. Kvar blir…

Om man tror att det krävs långvarig påverkan för att ändra värderingar och inställningar (Beteendebojen) behövs det kanske tid och resurs i skolan att skapa relationer, vara förebilder för att utöva påverkan. Ett fantastiskt gott exempel på detta är elevvärden vid gymnasieskolan i Bräcke, Patrik Kuru som idag blev vald till årets serviceperson i Jämtland-han har som förebild och med tid sannolikt inte bara fått in oroliga själar på banan som sannolikt skulle ha blivit en belastning för samhället utan även räddat liv.

Sjukvårdspolitik

Eftersom jag hävdat att vi går mot ett individuellt samhälle där vi ser vad som är möjligt i ett globalt perspektiv blir det omöjligt att svara upp mot de individuella behoven. Vi kommer kanske att behöva ge ut en tjänstekatalog följande välfärdstjänster erbjuds genom det offentliga där du bor inom detta tidsspann. Vill man ha annan vård eller inom en annan tidshorisont måste man kanske vända sig någon annanstans….

Eftersom övervakningstjänster enligt föreläsarna kan ske på distans och vi går mot en lokal-global värld kanske man skall fundera på vilken roll och kompetens som skall finnas på servicepunkten –hälsocentral i framtiden. Och då hemmet enligt föreläsaren blir vårdinrättning kan man fundera på rollfördelning mellan kommun/landsting och globaliserad kompetens….Men framförallt så har vi inte tid med att våra anhöriga behöver vård, möjligen har vi tid att ställa "krav" på behandling enligt den senaste globala forskningen….

Men,..utifrån detta och allt vi vet om nuläget hur blir det verkstad och vilka är indikatorerna på att vi är på rätt väg?

Bengt Flykt